Med på vår krysslista finns också tre stycken gympass, och nu ikväll har jag varit på mitt tredje och sista. Därmed har jag bara ett pass kvar innan jag gjort samtliga kryss. Även om det var minst 35 kryss som var målet, så vill jag hemskt gärna klara allihopa. Dock har jag haft väldigt otur med timingen av Powerstep. Båda passen ligger exakt samtidigt som mina yoga-pass, som i sin tur varannan vecka krockar med nämndmöten och annars ofta krockar med kommunfullmäktigemöten. Innan slutet av maj kommer det inte bli av i alla fall, men troligen senare "bara för att". Som jag skrivit förut så har det blivit allt mer av ett schema-pusslande så här på sluttampen. Det, i kombination med en C-uppsatsinlämning nyligen (och en påsk och valborg), har gjort att antalet besök på Campus1477 har sjunkit rejält sedan den aktivaste månaden. Detta sammanfaller även med att jag utökat yogan (som jag utövar på en yogastudio) från en till två gånger i veckan. Har även joggat lite i Linköping, Karlstad och Glanshammar, så fullt så mycket ska jag nog inte behöva skämmas för att besöksstatistiken gått från 12 besök i mars, till 7 besök i april och är nere på 2 nu hittills i maj. Men efter gymbesöket ikväll känner jag mig väldigt pepp! Det var skönt att vara tillbaka, och skönt med lite fart och lite vikter. Yogan är också bra, men på ett helt annat sätt. Jag trivs med variationen. Ska göra mitt bästa för att hyfsa till maj-siffran lite innan månaden, och utmaningen, är över!

I början av terminen tyckte jag ofta att det var för mycket folk på passen då man inte kunde ta ut rörelserna helt. Så tycker jag absolut inte att fallet är längre.  På detta pass var vi bara 6 personer så nog fanns det plats att röra sig (antar att det 25gradiga vädret bidrog en aning till detta). Började med 45 minuters aerobics då en koreografi lärdes in. Eftersom vi var så få märkte man tydligt att instruktören såg hur mycket vi behövde upprepa vissa rörelser och anpassade tempot efter det vilket jag tyckte hon gjorde väldigt bra. Eftersom vi var så få tänkte jag först att det skulle bli lite konstig stämning i salen men vilket det inte alls blev. Instruktören peppade oss genom hela passet och uppmuntrade oss att ta ut rörelserna och utnyttja utrymmet.

Tone delen var riktigt tuff och man fick verkligen kämpa.(sågs ju ganska tydligt om man fuskade eftersom vi var så få..) Men tycker det är härligt att det är tufft, speciellt eftersom tone delen bara var 30 minuter. Så sammanfattningsvis tycker ja detta var ett riktigt bra pass som ja absolut skall på igen. 

Denna vecka har jag varit på två riktigt jobbiga pass, men väldigt roliga. Det började i måndags då jag gick på 55 minuter box. Måste nog erkänna att det var längesedan jag blev såhär trött, kändes som hela kroppen nästan skakade av trötthet efteråt. Gick dit med en kompis vilket jag tyckte om då jag visste vem jag stod och slog på. Var dock en del som gick dit själva och det verkade gå alldeles utmärkt det med. Passet startade med lite uppvärmning då man kom in lite i slagen och sedan varvades olika boxkombinationer med olika styrkeövningar som t.ex., tävling i 90 grader. Var riktigt jobbigt att boxas och inte minst lika jobbigt att ”ta emot” slag på mitsarna. Jag gillade passet riktigt mycket, kul att göra någon helt annan träning än vad jag är van vid och riktigt härligt att ta ut sig helt. Vissa övningar kunde kännas lite obekväma till en början då man exempelvis skulle hålla på att brottas, men kom snabbt in i det. Så sammanfattningsvis var detta ett grymt bra pass som jag absolut kommer gå på igen, trots träning verken och blåmärkena som medföljde!

Nu på sluttampen av utmaningen är det mycket schema-pusslande för att lyckas bocka av pass. Detta är mitt näst sista tidsbundna pass, som jag är glad att ha klarat av, särskilt som det är ett av de pass jag fruktat mest för. Spinning är inte min grej har jag konstaterat efter tre spinningpass jag varit på innan detta, varav två på 45 minuter och ett på 55. Hur jag skulle klara av 75 minuter visste jag inte... Men konstigt nog kändes dessa 75 minuter inte värre än 45 eller 55, kanske till och med bättre faktiskt, kanske mycket p.g.a. att det var ganska jämn intensitet under passet (men ändå olika tempo).

Musiken var väldigt bra nästan hela tiden, och oftast var det två låtar ihopmixat med varandra, varav ofta en lite äldre och en lite nyare. Det gjorde att hjärnan fick annat att tänka på än hur många minuter det var kvar på passet. Bra med välkända låtar med text i. Ett av mina problem med spinning brukar annars vara att man ofta har instrumentella låtar som är riktigt sega för att matcha hur jobbigt det är i "backarna", istället för att ha något glatt eller peppigt som får en att kämpa. Men som sagt, distanspasset hade bra musikval!

Det jag saknar på spinningpass är någons lags mätare på inställningen på cykeln, så att man har något riktmärke för hur tungt man har. Man har ingen aning om man har för tungt eller lätt motstånd jämfört med vad instruktören eller övriga deltagare har. Därför är det svårt att veta hur jobbigt det ska vara på olika delar. Man vet heller inte riktigt hur fort man trampar, även om jag ibland försöker följa andras fötter och se till att jag har minst samma takt själv. Osäkerheten om vilken nivå man håller gör att man inte riktigt vet hur nöjd man ska vara med sin insats eller hur man ska disponera energin mellan olika delar av passet.

Hur som, spinning är väldigt bra träning, om än lite långtråkigt. Jag ska försöka gå lite oftare och se om jag förstår motståndsinställningarna och det lite bättre efter ett tag.

Nu när utmaningen börjar närma sig sitt slut så är många av de pass jag har kvar sådana som jag inte velat gå på och skjutit upp. Detta gör att jag tycker det är lite jobbigt att gå till gymmet nuförtiden.  Det första passet jag ändå tvingade iväg mig på denna vecka var dansaerobic. Jag har ju insett sista tiden att jag verkligen gillar aerobics men det är ordet dans framför som gör mig nervös. Jag var en av de sämsta på passet men det var ändå kul. Jag har på något sätt intalat mig att alla danspass är så seriösa och att man måste sätta varje steg perfekt. Men trots att jag var bland de sämsta så tyckte jag ändå att det var riktigt kul, jag kunde stå längst bak och göra mitt bästa, vissa snurrar fick jag skippa men det gjorde inget. Instruktören var en riktigt glad en vilket smittade av sig på oss alla som var där.  Der var en rolig varierande koreografi och upplägget på passet var väldigt bra så det kändes som vi hann gå igenom dansen lagom många gånger.  En sak som jag tycker är riktigt härligt med aerobics är som jag skrivit någon gång tidigare nämligen att jag koncentrerar mig så sjukt mycket när jag är på passen så jag glömmer all annan tenta stress å så.  

Även fast jag tyckte det var ganska svårt så känner jag ändå att jag ändå klarar mig sjukt mycket bättre på danspassen idag än vad jag gjorde bara för ett halvår sedan. Detta ger mig ändå lite glöd att fortsätta gå på danspass ibland för att kanske om ett eller två halvår till kunna gå på ett danspass utan att vara nervös innan…

Jag har nu varit på två olika stepp- pass på Campus och båda gångerna har instruktören tagit ner sin steppbräda från ”scenen” och ställt sig framför mig. (vill påpeka att det var två olika instruktörer med.) Så har helt klart konstaterat att detta inte är något för mig. Tänkte ungefär 25 ggr under passet att ”nu går jag” men kämpade mig ändå igenom medan jag räknade ner minuterna. Egentligen tyckte jag att passet var riktigt bra, instruktören var glad, peppande och pedagogisk, bara nog att det inte var min grej. Kändes som att alla andra redan kunde stegen innan instruktören hann visa dem vilket inte gjorde saken bättre. Tyckte stegen var riktigt svåra då det var många snurrar åt alla möjliga håll och när jag väl kommit efter blir jag bara nervös så jag kommer ännu mer efter. En sak som jag tyckte var ett stort plus var dock att det var väldigt högt konditionstempo på passet och jag blev verkligen trött. Så gillar du stepp så är det ett toppenpass, dock blir det inga mer stepp-pass för min del!

45 min aerobics, 30 minuter tone. Jag säger det igen - detta mixade upplägg är en bra idé. (Fast egentligen gillar jag kanske body toning lite mer eftersom det varieras mer styrka och kondition en låt i taget där, och det gör att man kan ta ut sig lite mer, och minskar risken för att tröttna).

Jag vet inte vad det är som gör att vissa pass känns roliga och andra inte och varför man gillar vissa stegkombinationer mer än andra. Det kom många fram efter passet och sa att de tyckte att det var väldigt bra. Själv kände jag "sådär". Absolut inte dåligt, men inte utmärkande kul heller. Kanske framförallt eftersom jag inte kände att jag blev trött och fick någon konditionsutmaning? Tror passet hade tjänat på att ha lite snabbare musik, och inte nöta samma rörelse fullt lika länge. (Detta var dock ett vikarie-lett pass, så det kanske inte gäller för de flesta gånger, jag vet inte). Men jag tror att det är väldigt individuellt vilka pass som passar bättre, för jag har märkt på flera av de pass jag själv inte varit fullt förtjust i att andra verkligen har gillat dem. Kanske beror det på ens eget dagshumör också, och hur väl passet matchar det?

Styrkedelen var okej. Rörelserna var bra, men det var lite för många repetitioner på varje rörelse (kanske bortåt 60-70 nånting?). Gillar när instruktören säger innan hur många man ska göra (helst typ 3*10, som när man gymmar), så att man kan ta lite tyngre vikter.

Hur som. Bra upplägg på passet, även om detaljerna var inte heeelt i min smak. Men det är tillräckligt bra för att jag skulle gå igen.

Power step core var ett väldigt intensivt, jobbigt och roligt pass med lagom svåra stegkombinationer som jag absolut kommer gå på igen! Lätt ett av favoritpassen. Jag gillar när man får kämpa lite under konditionsdelen och bli ordentligt trött. Blocken med stegkombinationer varvades med några intensiva springa-på-stället-övningar, upphopp och skutt upp och ner på brädan. Efter 45 minuter intensivt steppande var det 30 minuter core med väldigt bra övningar för rygg och mage.

Mitt första intryck av instruktören var att hon var lite blyg och tyst, men det stämde verkligen inte! Hon skrek "kooom iigeeeeeeeen nu dåååå!!", "Rööööööör på benen", "snabbare!!" och så vidare på ett väldigt "äkta" sätt. Jag tycker man märker skillnad på instruktörer som säger "kom igen" för att det låter bra, och på instruktörer som verkligen menar det de säger och betonar på ett sätt som peppar en att ge lite extra.

Så passet och instruktören var jättebra - men för mig personligen gick det lite mindre bra. Lite drygt halvvägs in i konditionsdelen fick jag kramp under vänstra foten. Först inte så farligt, men sen så illa att jag knappt kunde stödja på foten. Jag bestämde mig för att avbryta och gick iväg med brädan, satte mig på golvet ett tag och skakade/masserade/pressade. Och efter ett tag blev det bättre, så då gick jag och hämtade brädan igen och återkom till de sista minutrarna kondition, och var med på hela core-biten.

Precis som Malin skrev så är nog inte det här ett pass jag hade valt att gå på om det inte varit för utmaningen, och kanske inte heller ett pass jag kommer att återkomma till, förutom ifall jag vill ha något mellanting mellan en promenad och jobbig träning. Medelåldern var även när jag gympade hög, bl.a. eftersom snart 80-åriga kommunfullmäktigeordföranden var där. Bara en sån sak som att få se en person som jag till vardags ser i kostym och med ordförandeklubba röra sig till Robyn och Katy Perry gjorde nog att det var värt att gå på passet :) Det är kul med kontraster och något oväntat. Dock känns det som att musiken, som Karin skrev i sitt gympa-inlägg, nog inte föll merparten av besökarna i smaken, även om jag själv gillade det mesta.

Det var ett traditionellt gympapass ala Friskis och Svettis, men med rusher på slutet precis som på Classic Iron. Det uppskattar jag, för där får man verkligen ta ut sig och träna konditionen. I övrigt lite småsegt pass, vilket säkerligen passar många människor, men själv föredrar jag mer fart och/eller mer avancerade rörelser.

Eftersom Box-passet hålls i stora salen på Science park, med stora fönster för insyn, har jag flera gånger sett passet utifrån, och det har verkligen sett vansinnigt jobbigt ut. Detta i kombination med minnen från ett boxpass i Linköping för många år sedan, där jag blev så yr av trötthet att jag fick lägga mig ner på golvet och nästan svimma av, gjorde att jag var väldigt nervös inför passet. Skulle jag bli så trött att jag spydde, svimmade eller fick blodsmak? Redan första övningen byttes dock nervositeten mot glädje. Vad som lät som en ångestskapande övning (försöka toucha sin partners axlar, höfter och knän) var i praktiken faktiskt fruktansvärt roligtt! Man kom igång och rörde sig och skrattade direkt. Därefter fortsatte passet och var riktigt bra, kul och varierande. Och jobbigt. Dock inte jobbigare än vad jag klarade med (sånär som på killer-övningen varannan upphopp, varannan armhävning). Det är något befriande med att få slåss fakiskt. Man känner sig stark och tuff. Jag valde medvetet 60minuterspasset, och det kändes ganska lagom. För den som verkligen vill ha en utmaning finns 75minuterspass också. Dagen efter hade jag träningsvärk i underarmarna och hela ryggen. Jag blev väldigt positivt överraskad av passet eftersom jag byggt upp så mycket nervositet innan, och kommer lätt gå igen när jag har tid en måndagkväll igen.